» Om att ha den rätta attityden
Åhhhh vad jag älskar Sydney! Kärlek vid första ögonkastet är något som verkligen stämmer. Lite snabbt om vad som har hänt sen jag landade. Jag kom hit på alla hjärtans dag och var lite förvirrad till en början, jag hoppade på metron och åkte till min station, Town Hall Station. När jag hoppade av blev det mer förvirring eftersom jag inte riktigt visste hur jag skulle gå för att komma till mitt hostel. När jag kom upp från metron kom jag rakt in i en galleria och oj vad jag älskade den! Fick reda på att det var Queen Victoria Building. Jag gick till mitt hostel och återvände sedan till QVB där jag hittade mitt nya favorit café (som jag faktiskt sitter på nu). När jag skulle gå ut från byggnaden kände jag en hand på axeln och där stod det en fransman som ville förklara hur vacker jag var med en fransk brytning, han frågade om jag ville äta middag med honom på kvällen (Valentines), klyschigt? Ja. Han fick min facebook efter lite tjat och jag sprang iväg. Någon timme efter plingade det till i mobilen och han undrade om vi kunde ses för en middag, jag svarade inte och gick ut med några kompisar istället. Sen har han inte gett upp, det slutade med att jag blockade honom. Han är säkert inte farlig men jag tyckte att han var lite obehaglig.
Första nätterna sov jag på ett hostel som ligger bredvid QVB och jag förälskade mig i området, planen var att flytta till Manly där min syster bodde under sin tid i Sydney men nu ser det ut som att jag kommer att hamna i Sydney, post code 2000, alltså MITT I SYDNEY. Jag åkte till Manly en dag för att söka jobb och visst, det var superfint och jag skulle inte ha några problem med att bo där men storstadslivet lockar mig verkligen och jag har ju, som ni vet, bestämt mig för att det här är min resa. Jag trodde att jag skulle gilla surfing och då skulle Manly vara perfekt men nu känns centrala Sydney som något helt i min stil.
Nu bor jag hemma hos, håll i er nu, min sysslings frus föräldrar. Jag är så tacksam för att de låter mig bo hos dem, helt underbara människor. Lägenheten ligger på en toppenadress med nära till allt, man går till operahuset på bara några minuter! I huset finns det gym, swimming pool och jacuzzi. Jag har redan blivit kompis med portiererna, såklart, pratiga jag!
Utsikt från gymmet
Från mitt sovrum
Poolen
Igår mötte jag upp Jenny som jag reste med i Thailand och Indonesien som var i Sydney över dagen och Tony som vi träffade på Gili som bor här i Sydney, vi turistade och fotades framför Operahuset, ja, ett måste.
Nu kanske det är någon som undrar "hur vet du att du kommer stanna i centrala Sydney?" Ja, helt bombsäker kan jag ju inte vara men nu ser det faktiskt ut att bli så, idag är jag ute och söker jobb och det går faktiskt riktigt bra. Många säger att man inte ska vara för petig när man söker jobb "ta vad som finns och var nöjd med det" är något man ofta får höra. Jag siktar högt och jag vet att jag kan nå dit, man får bara kämpa lite extra och ha den rätta attityden. Jag har många gånger fått höra att jag har haft det så lätt i livet, och ja jag har haft en helt fantastisk uppväxt som har format mig till den jag är idag. Idag är jag en självsäker, självständig, nyfiken och väldigt glad tjej. Jag är faktiskt väldigt lycklig. Precis som alla andra har jag också haft motgångar i mitt liv men man får vända det till något bra, jag har ADHD, något som kanske inte alla vet men så är det och vet ni vad? Jag är otroligt glad att jag har det, annars skulle ju inte jag vara jag! Att ha ADHD kan vara väldigt påfrestande då jag har väldigt svårt att koncentrera mig och att hålla koll på saker är ibland omöjligt. Men å andra sidan, jag har så mycket som pågår i mitt huvud hela tiden (vilket ibland kan vara väldigt tröttsamt) och jag får så mycket ideér och med min impulsivitet tar det inte lång tid innan det blir verklighet av mina tankar. Flera gånger har jag fått höra "hur kan du få jobb så lätt?" och svaret är att jag vågar ta för mig! Hur ska man annars komma någonstans i livet? Jag har sökt ytterst få jobb i mitt liv och jag har faktiskt fått alla jobb som jag har sökt. Och jag kan lova, jag har inte fått ett jobb genom mina föräldrar. Jag har sökt mina jobb själv och jag har förtjänat dem. Allt handlar om att ha den rätta attityden, jag kommer gå långt på det, det kommer du också.
» Om att hitta sig själv
Jag hade så mycket planer när jag satte mig på planet för snart två månader sedan, jag skulle volontärarbeta, backpacka runt i Asien och jag skulle lära mig att surfa, sen åka till Australien i ca ett år och bara resa runt och surfa, det var alltså planen. Om man känner mig vet man att jag inte alltid håller mig till planen. Jag bestämde mig på volontärarbetet att det här blir min resa, jag strunta i vad folk tycker att jag ska göra och jag jag det jag känner för. Jag ska prova många nya saker och se vem jag är, utan att bry mig om vem jag förväntas vara.
Jag har gjort så mycket kul, saker jag inte trodde jag skulle göra och träffat så mycket roliga och spännande människor. Nu är jag på ett surf camp på Lombok och har insett att jag inte alls tycker att det är speciellt kul att surfa, det är helt okej kul och jag kommer säkert att sufa någon mer gång i Australien men om man ska bli riktigt bra på surfing måste man ägna i princip hela sitt liv till att surfa och det finns så mycket annat underbart att göra i världen än att surfa! Min syster älskar det och jag trodde att jag också skulle göra det men vi är väldigt olika och jag inser bara mer och mer hur mycket jag gillar det och henne.
Det blir inget år av surf och backpacking i Australien, jag tycker verkligen inte om backpacking. Jag ska få tag i en lägenhet och ett jobb och bara leva där, det är mycket mer jag. Igår var vi ute med båten och surfade, jag surfade lite, badade lite solade lite, läste lite, hade det helt grymt. Jag har accepterat hur jag vill resa och tänker inte tvånga mig att göra saker som alla andra förväntar sig att jag ska göra.
Vi är ute och surfar två gånger om dagen (gissa om jag har fått starka ryggmuskler) och idag skulle Camilla åka till Novotel för att plugga lite (vi har ingen som helst internetuppkoppling på campet) och då käned jag att det skulle passa mig perfekt att följa med. Så nu sitter vi här, på ett bra hotell med internet, restaurang, strand (har dessutom insett hur mycket jag avskyr sand, så vi sitter på en liten upphöjd solbädd med tak, hurra Sara) och har beställt in en drink.
Jag längtar hem lite då och då, såklart. Men när jag tänker på allt jag får uppleva här oh alla möjligheter jag har inser jag hur otroligt lyckligt lottad jag är. Jag är 19 år och reser runt helt själv i världen, det är faktiskt himla häftigt, garanterat det bästa jag har gjort för mig själv i mitt liv. Jag är yngst av alla jag träffar med det stör inte mig det minsta, jag känner mig inte som 19 och ingen jag träffar ser mig som 19 år heller, jag har upplevt så mycket i mitt liv. Nu ska jag bara ligga här, smutta på en Bloody Mary och läsa bloggar. Sista dygnet här blir på ett av Balis bästa hotell, där blir det poolhäng och behandlingar för hela slanten.
Jag älskar livet, iallafall när jag får bestämma hur jag ska leva det.
