Idag mötte jag upp Sofia och Ted och åt lunch med dem, vi åt på mitt favoritcafé Parisi, så gott! Vi gick sen vidare och jag berättade lite om Sydneys historia för dem (var på guidad tur med Linda igår, så himla intressant faktiskt!), har faktiskt börjat bry mig lite mer om historia nu, nu när jag inte måste så är det faktiskt himla roligt. På den guidade turen fick vi se och höra allt möjligt, Sydneys historia är faktiskt himla kul med tanke på att det bara kom fångar och fattiga människor hit i början.

 

 

Idag när vi gick på en relativt trafikerad gata här så hörde vi en smäll, vi tittade ut mot vägen och såg en kvinna ligga på marken, först förstod jag inte men insåg efter en sekund att hon hade blivit påkörd av en bil, vi sprang rakt ut i vägen för att hjälpa henne, när jag precis har kommit över till körfältet som hon ligger i (jag pratar om en fjärdedels sekund) så känner jag hur en bil kör förbi i säkert 70 km/h bakom mig och tutar. Vi kollade hur det var med kvinnan och hon mådde bra men var chockad (såklart) och hon fick hjälp till sjukhuset med lindriga skador. Det var först när vi kom tillbaka till trottoaren som jag insåg hur otroligt nära det var att jag inte kom undan med lindriga skador, hade jag rusat ut en fjärdedels sekund senare eller om han hade kört lite snabbare så hade jag förmodligen inte skrivit det här inlägget, ja, jag hade förmodligen inte levt. Det är så läskigt när man tänker på det sättet, vad så lite tid kan vara så betydelsefull. Usch..